Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En skallande skrattsalva ekade genom salen.
»Vad gör du, Luise?» sade Haänne.
Luise höll på med att slita av sig kläderna.
Hon slet av banden på den ena kjolen efter den
andra. Så drog hon chemisen över huvudet och sprang
fram naken som Gud hade skapat henne och ställde
sig bredvid de båda andra.
Hon visste icke, hur hon kommit på en sådan idé.
Hon hade bara känt en oemotståndlig lust att göra
något vildt och lustigt. Hon kände sig berusad, fast hon
endast druckit ett par glas. Hon stod och skrattade,
men tyckte inte, att hon kunde se klart.
Hon hörde bara prinsens högljudda skratt.
Bravoropen skallade kring henne. Det var någon, som tog
henne i armen och vred henne rundt. En annan
daskade till henne där bak.
Priset tilldelades henne enhälligt. De buro henne i
triumf bort till soffan. En närvarande målare tecknade
en skiss av henne och Römmeling beställde den
genast i kroppsstorlek, utförd i olja. Under höga
bifallsrop försvann hon in i kabinettet. Greve Schulenborg
samlade ihop hennes kläder och gick efter henne med
dem, men blev genast utkörd ur kabinettet. Damerna
voro avundsjuka och förargade. Römmeling strålade
av belåtenhet över den lyckade utgången av hans idé.
»Vem tusan var det?» sade prinsen.
»Det var jungfru Rasmussen, som jag för ett
ögonblick sedan presenterade för ers kunglig höghet», sade
Hanne.
»Fram med jungfru Rasmussen», ropade prinsen.
Han ville in i kabinettet, men dörren var stängd
och reglad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
