Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gemytlig karl. Förresten är han gift och har tre vackra barn,
allesammans gossar, som säkerligen en dag skola bli
utmärkta kopparslagare. Han är ju ännu en ung man
och jag har sagt till honom, att om han fortfar på
samma sätt, så kan man inte vara här i staden för bara
kopparslagare.»
Han slog till ett fånigt skratt.
» Nu måste ni gå», sade Luise bestämt.
»Måste jag det... jaså, måste jag det. Kan jungfru
Rasmussen verkligen inte unna en gammal bekant att
få vila sig en halvtimme i hennes butik?»
Det kom en pojke in och lämnade ett brev. Luise
såg att det var Berlings stil och öppnade det och läste:
»Kronprinsen är i staden. Han kommer till mig i
eftermiddag. Håll dig redo, om jag skickar bud efter dig.
Carl.»
Luise skrynklade ihop brevet och stoppade det i
fickan. Schaldemose följde med ögonen alla hennes
rörelser och flinade.
»Var det från tryckaren?» frågade han. »Ty han
hänger ju i ännu. Eller var det från prinsen?»
»Gå er väg, oförskämda karl», sade Luise häftigt.
»Om ni inte ögonblickligen går er väg så ropar jag
på polis.»
Schaldemose reste sig upp, svängde med hatten och
bugade sig.
»Ni skall inte göra er något omak, lilla Luise», sade
han. »Jag går och jag går gärna. Jag hade bara lovat
Kristian Weiner att titta in, när jag gick förbi, och se
hur hans gamla fästmö hade det. Adjö, mademoiselle!»
Han bugade sig och gick ut genom dörren, men
vände omedelbart om igen och stannade på tröskeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
