Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att kunna väaka över ers kunglig höghet ... ja, det var
hans egna ord.»
Prinsessan suckade.
Hon såg på nytt ut i parken och drog ihop schalen
omkring sina späda axlar.
»Ers kunglig höghet får gikt av att sitta där», sade
hovfröken. »Jag har sagt till Lunding, att han skall
täta fönstren, men han har naturligtvis glömt det.»
Prinsessan svarade inte, men blev sittande.
Hovfröken sneglade på henne... och undrade om inte den
frågan snart skulle komma, som hon väntade varje dag
och varje dag gav sin härskarinna tillfälle att framställa.
»Hilda.»
»Ja, ers kunglig höghet.»
»Du sade nyss, att prinsen... när han kom utanför
porten red åt annat håll.»
»Ja, ers kunglig höghet.»
» Vart tror du då, att han rider?»
» Han rider ingenstans, ers kunglig höghet», svarade
hovfröken. »Så snart han kommit en bit ut på gatan,
stiger han av hästen och lämnar den till sin ordonnans
med sträng befallning att leda in den genom en
bakport. Sedan går kronprinsen på egna fötter till
Vestergade... till det höga grå huset... ja, jag visade ers
kunglig höghet det en dag, när vi åkte förbi... det
är ett riktigt vackert hus. Och där bor jungfru Luise
Rasmussen.»
Det blev tyst en stund i rummet. Så slog
prinsessan händerna för ansiktet och började gråta.
Hovfröken satt stel och stram och rörde sig inte.
»Det är således verkligen sant, Hilda, Lieschen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
