Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu hörde de tydligen krönprinsens röst i det
bredvid liggande rummet:
»Jag säger, att du skall», sade han. »Törs du inte
gå in vid min hand?»
Det var en kvinnostämma som bad och protesterade.
Så rycktes dörren upp med ett raskt tag och in i
gemaket trädde hans kunglig höghet med Luise
Rasmussen vid handen.
Kronprinsessan visste genast vem hon var. Hon for
förskräckt upp ur stolen och såg hjälplöst på sin höge
gemål. Hovfröken fnyste, så att det kunde höras över
hela rummet.
»Vill ni gå ut», sade kronprinsen med en befallande
handrörelse till hovfröken. Jag önskar tala ensam med
min gemål.»
Den gamla fröken rörde sig inte ur fläcken. Hon
såg bara på sin härskarinna, som var alltför
skräckslagen för att kunna säga eller göra det minsta. Därför
blev hon sittande stel och stram på sin plats.
Kronprinsen började känna sig litet osäker. Men
när Luise försökte frigöra sin hand ur hans, stramade
han upp sig och höll den stadigt fast.
»Caroline», sade han och hans röst rungade. »Jag
vill : att du skall lära känna denna dam. Mademoiselle
Luise Rasmussen, min väninna, som har knutit sitt öde
till mitt.»
»Ack Gud», sade prinsessan och fattade tag i stolen
för att inte falla.
»Kanske ha onda tungor baktalat min väninna för
dig», fortfor kronprinsen. »Men jag vet, att du inte bryr
dig om skvaller, och i dag skall du höra det från min
egen mun, att hon har varit för mig mera än någon annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
