Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förebrådde honom för något, som han inte hade
framfört, och tog själv fatt på en sak, som han förut inte
ens velat tala om.
Och som det gick med Lunding, så gick det med
de andra ämbetsmännen. Men hans kunglig höghet var
vanligen så godmodig och lätt att komma till rätta med,
att ingen tog illa upp hans häftiga utbrott.
Mest roade det honom att få göra sina små resor
till städerna i stiftet.
Då hörde han vänligt på vad borgarne hade att
andraga, lovade dem hela världen och intog alla med
sin munterhet och älskvärdhet. Det var många, som
tack vare hans enkla och rättframma sätt talade med
honom om de politiska förhållandena, som allt mer och
mer började förvirras. Kravet på folkets deltagande i
rikets styrande växte, och fosterlandsälskande män sågo
med bekymmer hur sleswig-holsteinarna trängde undan
det danska i Sönder-Jylland.
»Det är alltför många tyskar i konungens råd», sade
en upplyst handtverksmästare i Assens till prinsen.
»Där sade du ett sant ord», löd svaret, som
följdes av ett trofast handslag. »Men vill Gud skall det
bli annorlunda en gång.»
Och när de danska sönder-jutlänningarna höllo ett
möte på Skamlingsbanken för att klaga över den orätt
de ledo, kom kronprinsen oväntat dit och blev hälsad
med stor hänförelse.
Uppspårade han på sina resor en gammal gravhög,
blev han eld och lågor, tills han fått utgräva den. Han
satt själv och såg på med sin sjöskumspipa i munnen och
sin ryttarkappa över axlarna, medan bönderna grävde,
pratade med dem, gav dem pengar och höll föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
