Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Naturligtvis var jag först mest tjusad av prinsen — vilken fattig
ung flicka skulle inte bli bländad, om hon plötsligt
stode inför tronens glans? Men så småningom blev det
inte så mycket prinsen... o, det var prinsen, jag skrev
till... du hade ju kallat mig din genius, och det ordet
kunde jag aldrig få ur mitt huvud. Jag drömde det
otroliga... vad jag skulle vara för dig... hur jag
osynlig skulle följa dina steg och uppmuntra eller varna
dig...
»Du goda Luise!»
»Men annars var det ju mannen, jag älskade. Å, så
jag pinades, när jag tänkte på, att du skulle ta en
annan kvinna! Och så förändrades naturligtvis mina
känslor för Carl... ja, hans vän är jag ännu, och det blir
jag, tills jag dör. Men nu var det dig jag älskade.
Carl såg det ju själv och drog sig så småningom
tillbaka. Hur svårt det var för honom, vet ju inte jag,
men han älskar ju dig liksom jag älskar dig och kan
inte undvara din vänskap.»
»Den gode Carl.»
Han satt och smekte hennes hand.
Han var uppriktigt rörd över hennes bekännelse och
tackade Gud för dessa ädla människor, som offrade
sig för honom. Hans ögon blevo fuktiga och munnen
skälvde.
»Luise», sade han, »jag kan aldrig nog löna Carl.
Han har offrat sin älskade åt mig.»
»Det har han», sade hon.
Han reste sig och slog ut med handen. Han stod
med lyftat huvud och den kungliga hållning, han hade
så lätt för att antaga... Han blickade framför sig som
om han talat till ett helt folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
