Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han återkom oupphörligt till det fasansfulla, han sett
vid konungens dödsbädd, och den tunga börda, som nu
skulle läggas på hans axlar. Han lade sig på knä
framför Luise och snyftade med ansiktet gömt i hennes knä.
Han tryckte Berlings hand och besvor honom att inte
övergiva honom i hans nöd.
Nu anmäldes konungens kabinettssekreterare. Alla
reste sig. Luise och Berling ville försvinna i rummet
intill, men innan de hunno dit, stod
kabinettssekreteraren där.
Han bugade sig vördnadsfullt för kronprinsen och
ämnade säga något, men fick i detsamma syn på de
båda andra, som stodo i bakgrunden. Förargad såg han
från dem till prinsen och visste inte, om han skulle
tala eller tiga.
»Vad är det, karl ... så tala då... är konungen död?»
sade prinsen.
»Ja, ers majestät. Hans majestät somnade in för
alltid för tjugu minuter sedan.»
Den unge konungen stirrade ett ögonblick på
honom. Så slog han händerna för ansiktet och vände
sig om.
»Luise... Carl...»
"De sprungo fram och ledde honom till en stol.
Kabinettssekreteraren stirrade på gruppen. Han hörde
hur kungen snyftade, men tänkte blott på det
förargliga i detta uppträde.
»Jag har ett brev, som hans högtsalige majestät
ålade mig att lämna ers majestät vid detta tillfälle»,
sade han slutligen.
Konungen såg upp med tårade ögon.
»Giv Berling brevet», sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
