Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blev snart sig själv igen. Det var ju ingenting annat
än vad han alltid hade. sagt ända från den tid de bodde
i mangelboden.
»Mangelboden, ja. ... den är det inte värdt att vi tala för
mycket om nu», sade Luise. »Ni förstår nog, att det
är bäst att tiga med vad som varit. Människorna äro
ju så elaka, och de bli ju ursinniga, när de få veta
detta. Jag kan ju inte komma springande hit så här
längre ...»
Nej, det förstodo de så väl. Det skulle aldrig falla
dem in att vara påträngande, gubevare oss... Det är ju
en rent ofattbar lycka... och de kunde väl få se henne
på teatern, när hon var där med kungen... och om
hon skulle vara närvarande vid trupprevyerna .. . och vid
hundratals andra tillfällen.
»Hon kommer nåturligtvis med överallt», sade
Jensen med styrka.
Lilla Jensine började förstå, att det var allvar med i
spelet. Hon glömde sitt svullna finger och påminde
om kakorna från hovbagaren.
Luise skrattade och de fortforo att:prata. Det blev
sent, innan hon bröt upp och Jensen följde henne fram
till slottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
