Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kaffebutiken hade gått samma väg som mjölkbutiken och
alla hans andra företag. Nu funderade han på att utge
en veckotidskrift, men saknade pengar till det.
Han hade inte betalt sin hyra, men Kristian Weiner
lät honom bo kvar i de små rum, han bebodde.
De hade ett gemensamt intresse, och det var deras
hat till grevinnan.
Hon hade visserligen inte gjort skalden någonting
annat än något hastigt visat honom på dörren i sin
butik på Vimmelskaftet. Men kopparslagarens hat till
henne var outsläckligt, och Schaldemose instämde av
fullt hjärta, till tack för gratis logi och annat, som han
fick av sin välbärgade värd. Så snart han tyckte, att
Weiner var mindre älskvärd, så började han smäda Luise.
Och det hjälpte alltid!
»Har ni fått höra något nytt från hennes nåd?»
frågade han.
»Ingenting annat än att hon kommit hem från
Bornholm», svarade kopparslagaren. »Där borta hade hon
det nog både fint och godt. Jag skulle gärna offra
halva min förmögenhet, om jag kunde ge henne ett
ordentligt nyp.»
»Jag har gjort en dikt om henne», sade
Schaldemose. »Vill ni höra den?»
Det ville Kristian visst. Skalden sprang upp på
sitt rum och kom tillbaka med en bunt nersölat
papper. Kristian fyllde glasen och skötte värdskapet,
medan den andre vätte på fingrarna och vände på bladen.
»Här är den», sade han. »Den heter ’Lacava’ eller
’Trumfen’ och den är ganska oskyldig... bara en
efterbildning av en gammal vacker spansk romans. Är
det någon som känner sig träffad blir det hans sak.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
