Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag törs mer än det», sade Schaldemose. »Vem
säger att det är kungen? Det säger ni,
kopparslagaremästare, och inte jag... jag går fri, vid den levande
guden går jag inte fri, om de anklaga mig. Tror ni
verkligen, att hennes nåd länsgrevinnan Danner vill
göra sig till ett åtlöje genom att anmäla sig som den
jag syftat på i t. ex. den här dikten... var är den nu...
jo, här. Om ni inte är trött på att höra?»
»Nej», svarade Kristian, och hans ögon lyste.
Schaldemose läste. »Sändebrev från mamsell
Villiggertrud till hennes nåd fru Rasmussine.»
Ack, Rasmussine! minnes du ännu
den fröjdefulla tid, då jag och du
små älskarinnor spelte bland de unga?
En rå och oerfaren tös du var
som kunde knipa bort en skägglös karl
med dina ögon och din rappa tunga.
Jag tog mig an dig, lärde dig Hur man
på bästa sätt små snobbar fånga kan,
ditt handtverk gick; du kom i rop på stunden;
den galne tryckarn fick du i ditt nät
förutom andra dumbommar, och det
var, som du väl vet, till din lycka grunden.
Nu är du mäktig, rik och upp i svang
och yves över den för höga rang,
fast du har gått igenom många händer;
dock säg, vem tack du därför skyldig är?
Mig, endast mig! Månn’ därför rätt det är,
att du med kallt förakt mig ryggen vänder?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
