Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av vagnen och gick med grevinnan upp till krönet av
backen. Nedanför var en stor människomassa
församlad, och till den talade konungen med hög röst:
»Här från Dannerhöj uttalar jag den önskan, att
mina präktiga, trogna, tillgivna jutlänningar måtte få
leva lyckliga», sade han. »Ett leve och ett trefaldigt
hurra för varje trogen jutlänning!»
En annan präst hade inte samma tur att vinna hans
majestäts bifall. Han talade och talade, och det tog
aldrig slut. Till sist blev konungen ond, slog ut med
handen och sade:
»Jag gitter inte höra längre på er predikan. Ni
säger ju inte ett ord om min gemål. Kör vidare, kusk!»
Vagnen rullade vidare, och prästen stod förbluffad
kvar.
På ett annat ställe återigen kom den kungliga
kortegen körande i ösande hällregn. Grevinnan satt i en
täckt vagn och ville inte gå ut, när kortegen stannade
vid sockengränsen. Konungen satt som vanligt i
öppen vagn och hade geheimearkivarien bredvid sig. Herr
Wegener var insvept i en regnkappa med kapuschong,
som dolde honom helt och hållet utom det skägglösa
ansiktet. När prästen hade framfört sin underdåniga
hälsning till kungen, vände han sig till
geheimearkivarien och sade med en djup bugning:
»Och du, hulda kvinna, som sitter vid hans
majestäts sida.
Längre kom han inte i sitt tal. Konungen brast
ut i ett skallande skratt.
»Det är inte min hustru», sade han, »det är ju
professor Wegener.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
