Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de ansågo, att han endast hade det att tacka för sina
höga titlar och ämbeten. Och det var blott en ringa
tröst för honom, att han kunde hämnas på dem genom
en långt driven småkitslighet i finansiella frågor.
Nu skulle han på nytt be hennes nåd om något.
Han önskade bli sänd till kejsar Napoleon i Paris med
ett porträtt av kungen, som hans majestät ämnade
förära den franske kejsaren. Han visste att ministären
skulle sätta sig emot med händer och fötter, att en
sådan beskickning anförtroddes honom, fast den var av
privat natur. Och han var rädd för att icke kunna driva
det igenom hos kungen, utan grevinnans hjälp.
Det sade han till henne.
»Jaså... mera svartsjuk är du inte, Carl?» sade hon
och skrattade. »Men res du bara till Paris och kom
tillbaka med en vacker orden.»
Han såg på henne, som om han ämnade säga
något, men teg.
»Vem är det nu som är min älskare... Jung eller
Scheele?» sade hon retsamt.
»Akta dig, Luise», sade han. »Jag säger dig det för
din egen skull.»
Hon skrattade uppsluppet, kastade upp sin ena sko i
luften och fångade den igen på tåspetsen. Ett par gånger
lyckades det för henne, så föll skon ner på golvet.
»Tag upp den, Carl», sade hon.
Han tog den och satte den på dess plats och kysste
foten.
»Du dumme, gamle pojke», sade hon och drog
honom till sig. »Vad skall du bry dig om allt det där
skvallret? Är det inte som i forna dar... ha vi blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
