Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket tålamod att vinna sitt herravälde över honom i
detta fall, att hon inte ville riskera att förlora det. Och
då bestämde hon sig för att gå själv, sökte så godt hon
kunde plåna ut spåren av tårar och gick dit ned i
sällskap med Berling.
Hon gick fram till kungen och lade sin hand på
hans axel.
»Låt det nu vara nog för i kväll», sade hon. »Vi
äro alla trötta efter dessa ansträngande jaktdagar, och
herrarna bli säkert tacksamma att få tillåtelse att gå
till vila.»
Alla hade rest sig, då hon steg i in, utom kung
Fredrik. Han satt kvar och såg missbelåtet på henne. Han
hade fullständigt glömt den sorg, som drabbat henne,
och var förargad Över, att hon bröt det muntra laget.
Han blängde på Berling och drog sig till minnes, hur
ofta han stört honom på grevinnans befallning. Han
knep ihop ögonen och betraktade dem med plirande
blickar. Hans humör blev allt ettrigare, och de, som
kände honom, började frukta skandal.
Kabinettssekreteraren hade närmat sig grevinnan. Han
var inte riktigt säker på benen, utan stödde sig på en
av de högryggade stolarna under det han krusade och
bugade sig.
»Ers nåd ser sannerligen trött ut i kväll. Har
någon sorg drabbat ers nåd? Om jag inte visste, att ers
nåd. var den lyckligaste damen i hans majestäts land
och rike, så skulle jag tro, att ers nåds vackra ögon
hade fällt tårar.»
I detsamma han sagt detta, kom konungen ihåg vad
som händt.
Han reste sig häftigt, strök sig över pannan och såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
