Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När bröllopet var över, blev Jensen sjuk.
De visste inte, vad som fattades honom, men det
var lätt att se, att han tynade bort, och Juliane kom
snart på det klara med att hans dagar voro räknade.
Själv visste han det också och talte som den filosof
han var med största lugn om det.
»Jag har inte mera att göra här i världen», sade
han. »Jag har fullbordat mitt livs uppgifter, som voro
två. Det var Jensine, som är mitt kött och blod och
som nu är i hamn. Och det var Luise... hon, som
ödet anförtrodde mig som en dyrbar pant. Jag tror,
att jag vågar säga, att jag har varit en god vän och
ett godt stöd för henne på hennes höga och märkliga
levnadsbana.»
»Det har du varit, Jensen», sade Juliane och snyftade.
»Gud i sin himmel löne dig för vad du har varit för
henne och för mig.»
»Ja, med dig är det en annan sak», sade han. »Du
blev min ledsagerska genom livet och har varit en
god hustru, fast du aldrig lärde dig riktigt förstå salig
herr Fryderidahl.»
»Ack, nej», sade Juliane.
»Minns du första gången vi talades vid?» frågade
han. »Det var när herr Bournonville besökte mig och
ofrivilligt kom att knuffa omkull Luise på gatan.»
»Det kommer jag nog ihåg», sade hon.
»Ända från den gången tyckte jag om dig»,
fortsatte han. »Du var den vackraste flickan vid
Prinsessegade... ja, jag kan gärna säga på hela Christianshavn.
Det var du, vid Gud. Och det sade jag också till: dig.»
»Ja, det gjorde du, Jensen.»
»Ja, och sedan gick det så där pö om pö, som salig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
