Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»De där ha det allt bättre än vi, Jens», sade den
ena av gardisterna.
Men det är inte mer än rätt, Hans», svarade den
andra.
De stannade och tittade upp mot prinsessflygeln,
där ett ljus tändts bakom en av rutorna.
»Det är tidningsskrivaren», sade Hans till sin
kamrat, som kommit först dagen förut och inte kände till
förhållandena. »Han bor alldeles under grevinnan. De
säga, att det går en hemlig trappa mellan dem, så att
han kan kila upp till henne var natt.»
»Kors!» sade Jens. »Ja, hon är allt en trevlig fästmö
hon — om en annan kunde ha den lyckan ändå.»
»Det vore nog inte omöjligt», sade Hans. »Hon
ger mig min själ ett par riktiga ögon var gång jag gör
honnör för henne.»
»Jo det kan du inbilla dig!» sade Jens. »Där siktar
du allt för högt.»
»Man skulle ha känt henne från fordom, förstås.
Det har boktryckaren gjort. Han var förlovad med
henne på den tiden, då hon inte var bättre än en sköka.
Därför har han fått storkorset och kammarherrenyckeln
och all den andra lorten.»
»Är det verkligen sant vad de säga om henne?»
»Om det är sant? Det kunde skrivas hela böcker
om alla hennes karlar. Har du inte hört visan, där
hon själv berättar om det?»
Jens kunde den inte, och så gnolade Hans den för
honom.
»Den heter ’Rasmussines lyckliga plats’, de sjunga
den på kasärnen och jag kan den utantill.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
