Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och gemak. De skuro ut de stora tavlorna ur ramarna
och kastade ut dem genom fönstren på den frusna
slottssjön. Andra arbetade i kyrkan, bröto loss altaret och
predikstolen och sprungo ut med söndertagna delar,
som alla blevo räddade.
Under tiden arbetade sprutorna, fast förgäves.
Kölden tilltog, och vattnet frös i slangarna. Förvirrade
kommandorop hördes om varandra. Nu störtade ett av
de väldiga kyrkvalven och begravde fyra människor
under sina ruiner. Ett fasans skri hördes över hela
slottsgården, men det var inte ens möjligt att tänka på att
rädda de olyckliga.
Fredrik den sjunde stod vid Mönter port, höljd i
en ryttarkappa och med sjöskumspipan i mun. Utan
att säga ett ord såg han sitt älsklingsslott gå upp i
lågor, medan tårarna fröso i hans skägg. Han var
ensam och hade avvisat alla som ville följa honom. Han
hade avstått från kommandot här, där ingenting kunde
göras.
Man hade telegraferat till Köpenhamn efter sprutor
men det skulle dröja länge, innan de hunno den långa
vägen hitut. Man hade vidare telegraferat till
Fredensborg och Helsingör efter militär. Man hade gjort allt
som kunde göras, men konungen såg, att det var
förgäves.
Kyrkklockorna uppe i tornet slogo sex. Det var
deras sista slag. En halv timme efteråt störtade spiran
med ett väldigt dån. När klockan var åtta, var slottet
endast en ruin. Från de höga, svarta murarna stego
tusentals lågor mot skyn. Husarerna kommo ridande
från Fredensborg i full karriär. . En överste och sextio
man kommo marscherande från Hälsingör. Köpenhamns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
