Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
heliga elden ännu brann hos henne och hennes
ungdomsvän och ledt varje steg de hade tagit på sin
underbara bana uppåt. Hon och han voro två ädla
människor, misskända av den okunniga hopen, vilkens
väl de arbetade för. På dem hängde rikets väl... om
de gingo sin väg, skulle riket störta samman och
kungen bli ett byte för äventyrare och lyckoriddaré, som
skulle störta landet i yttersta fördärv.
Hon tänkte på allt detta, så att hon så småningom
blev glad och lugn och fortför att vara det, tills hon
skulle gå. Juliane tyckte att hon aldrig varit så
snäll och belåten, prisade hennes lyckliga öde och
tackade henne för vad hon hade gjort för sin gamla
fattiga mor. Hon berättade om Jensine, som nyligen hade
fått en son, och om Jensens grav, varpå hon rest en
vacker vård.
»Mor», sade Luise. »Gud har underbart ledt mina
steg.»
»Ja, det har han», sade fru Jensen och torkade rörd
sina ögon. »Jag tackar honom ockå varje dag därför
i min aftonbön.»
»Tänk hur lätt jag kunde ha råkat i olycka», sade
Luise... »Vet du, mor, när jag en gång dör, så skall
jag göra något för fattiga barn... förstår du... så att
vi kunna rädda dem från att gå under.»
»Jösses, har du råd till det?» sade Juliane, vilkens
enda bekymmer var, att dottern gav ut för mycket
pengar.
Luise log. Ingen annan än hon och Berling visste,
hur mycket hon ägde. Hennes förmögenhet kunde nu
räknas i miljoner, tack vare hennes kloke vän. Och den
växte för var dag som gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
