Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och slogo in fönsterrutorna. Först framemot midnatt
blev det tyst i staden.
Men uppe på slottet voro både kungen och
grevinnan i en förfärlig ångest.
»Tror du det blir uppror?» frågade Fredrik den
sjunde sin generaladjutant.
»Nej, ers majestät», svarade han. »Herr Sörensen
gör inte uppror, om inte ers majestät tar Tivoli från
honom. Då svarar jag inte för något.»
Några av de närvarande skrattade, men kungen
skrattade inte, och grevinnan var blek som ett lik. På hennes
önskan lät kungen fördubbla vakten. Hon frågade, hur
många soldater det var i huvudstaden, men allt vad
generaladjutanten och de andra sade för att lugna henne,
hjälpte inte.
Konungen var tyst Han hyste inte längre någon
fruktan, men han tänkte på det sällsamma och sorgliga
i att något sådant skulle hända honom, som så ofta
blivit utropad som den folkkäraste kung, Danmark hade
haft. Plötsligt slog han handen i bordet och sade:
»I morgon dag reser jag till Glücksburg. Och ta
mig tusan jag någonsin mer sätter mina fötter på
Köpenhamns gator.»
Det var ingen som svarade något, och hans
majestät sjönk åter i tystnaden. Hovpersonalen viskade till
varandra och sneglade på honom. Generaladjutanten
fortfor att tala lugnande ord, men utan framgång.
Grevinnan lutade sig mot kungen och viskade till
honom.
»God natt, mina damer och herrar», sade hans
majestät. »Vi vilja vara ensamma.»
Var och en gick till sitt i det stora slottet. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
