Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin tid hade hälsat henne med »ers nåd» på Hölsgaarde,
sökte audiens hos henne och bad om en anställning
vid kungliga biblioteket. Bibliotekstjänstemännen och
ministären satte sig emot. Hon skaffade sin protegé
platsen, men det satt hårdt åt, och hon kände sig
allvarligt bekymrad för framtiden.
Då ansträngde hon sig ännu mer för att göra sitt
sätt mera vinnande och sörjde för att alla och en var
ännu tydligare kunde se, hur ivrig hon var att bekämpa
konungens olyckliga böjelser. Vid taffeln vakade hon
ännu strängare på honom än förr, så att han inte skulle
dricka för mycket. Hon följde honom vart han gick
och gjorde sitt bästa för att mildra den råhet, han icke
så sällan visade i ord och uppförande. Hon skrattade
inte mera som förr i sällskap med andra åt hans
slippriga historier, knappast ens när de voro ensamma.
Konungen undrade mycket på hennes förändrade
sätt och blev ofta mycket förstämd. Han var grov i
munnen mot henne och var inte rädd för obehagliga
antydningar om forna dagar. Hon gav honom vassa.
svar igen, och det utspann sig ofta häftiga scener
mellan dem.
En dag satt konungen vid frukosttaffeln med den
gamle majoren, vilkens lustiga historier roade honom
mycket och som fick tala fullkomligt fritt. Allt eftersom
de tömde glasen blev majoren mera öppenhjärtig.
Slutligen omtalade han för kungen, att han hos en
handlande i Köpenhamn sett ett porträtt av hennes nåd utan
några kläder.
»Ja, hon är ta mig tusan välskapad, inte sant, gamle
vän?» sade konung Fredrik belåten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
