Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spela sina rådgivare, och det satt lika hårdt åt för
honom som för ett barn att bevara hemligheten.
Grevinnan gick i en dödlig ångest för att han skulle
prata om det, och en dag gjorde han det också.
Konseljpresidenten kom med extraskjuts från Köpenhamn.
Det blev stort uppträde och hårda ord föllo på båda
sidor, innan försoningen uppnåddes. Konungen var vid
det allra sämsta humör, så att hon stod inte ut längre.
Hon beslöt att resa till Köpenhamn.
Hon sade det till kungen, som inte gjorde några
invändningar, men sneglade på henne med det uttryck
som hon minst kunde uthärda. Det kunde inte hjälpas,
hon måste bort, om hon inte skulle förgås i detta
vanvett. Hennes bagage var nedpackat, vagnen höll
utanför porten med hennes livkusk Kolleröd på kuskbocken.
Han satt med piskan stödd mot knät och med den slutna,
men allvetande uppsyn, som höga herrars tjänare få.
Hon steg upp i vagnen. Det var en vacker
sommardag, och här ute på sitt eget gods vågade hon åka
i öppen vagn. Här blev hon alltid hälsad av
befolkningen med den största vördnad.
Konungen stod på trappan och vinkade och sade
farväl. Nu ämnade han gå ned för att ännu en gång
ta avsked av henne.
»Kör!» sade hon kort till kusken.
Hon ville inte tala mera med sin kunglige make.
Hon läste i hans ansikte, att han var glad åt, att hon
åkte bort. Medan hon färdades vägen fram, visste hon,
ätt nu hade de släppt gäcken lös på slottet.
Vagnens skakning plågade henne, och hon befallde
kusken köra långsamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
