Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När konungen gick tillbaka till slottet, sprang han
rakt på oldfrun, som han befallde ta fram den bästa
servisen ur skåp och lådor.
»Här skall bli en liten fest, Bromann», sade han
och gnuggade händerna.
Hon neg och såg förfärad ut.
»Ers majestät... hennes nåd har sagt...»
»Hennes nåd är borta, lilla Bromann», sade kungen.
»Och då regerar jag.»
Han skrattade och klappade oldfrun på axeln.
»Ta fram det ni», sade han. »Och så kan du låta
jungfrun och betjänten göra testen. Gå du bara över
till trädgårdsmästaren. Han är ju i alla fall din fästman.»
»Ers majestät...»
Konungen var redan borta.
Han for omkring i slottet, ropade och
kommenderade, gav befallningar till kocken och munskänken och
tjänstepersonalen. Innan en halvtimme hade gått, satt
han vid bordet i salongen med sina kavaljerer och
tömde den ena pokalen efter den andra av sitt bästa
rhenvin.
»Vi lägga under med det», sade han. »Det sköljer
bort dammet från hjärnan och jag behöver ta mig
tusan bli mig själv igen efter allt jag fått utstå av de
politiska kältringarna. Botten upp, barn, tre gånger
botten upp utan ett ord.»
Arrendatoren kom och fann herrarna redan vid godt
humör. Han kunde sjunga och måste stämma upp den
ena muntra visan efter den andra. Konungen sjöng
med och drack och tvang de andra att också dricka.
Så rullade en vagn in på slottsgården. Allesammans
tystnade och sträckte på halsen... det var lätt att höra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
