Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutade besöket sällan utan missljud. Luise beklagade
sig ständigt för ungdomsvännen över sin förtvivlade
ställning.
Hon kunde snart inte få bukt med konungen utan
att hota honom med att gå, och hon var rädd för att
detta hot inte skulle verka i längden. Vad skulle hon
göra, om han plötsligt föll ifrån? Hur skulle hennes
ställning bli, om de gjorde allvar av sitt hot att tvinga
honom abdikera? Han var ju faktiskt icke längre
normal... vissa tider fullständigt sinnessjuk.
»Du skall vara mera lugn», sade Berling. »Du har
blivit så nervös, att jag knappast känner igen dig längre.
Du grälar ju för den minsta småsak och du irriterar
kungen med ditt gråtande. Det är det dummaste du
kan göra. Inga karlar stå ut med det i längden.»
»Tror du, ätt jag gråter för mitt nöjes skull?»
svarade hon. »Bäst jag sitter alldeles ensam för mig själv
och det ingenting är, så kan jag brista i gråt. Mina
nerver äro fullständigt förstörda. Jag skulle resa min väg
från alltsammans en eller ett par månader.»
»Om du reser, är det slut med kungen>, sade
Berling. »Han kan inte reda sig utan dig. Då super han
sig full varenda dag, och då stryker han med på det
ena eller andra sättet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
