Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag kommer, jag kommer», sade kungen med sin
vanliga gest, utan att se på ministern, som bugande
drog sig tillbaka.
Hennes nåd satt längre bort och rev otåligt på
stolens armstöd med naglarna. Kungen stod vid fönstret
och såg ner.
Plötsligt brast han ut i ett högt skratt.
»Kom hit skall du få se något, Luise», sade han.
»Skynda dig!»
Ovilligt reste hon sig och kom fram. Han pekade
ner, det var två hundar, som lekte med varandra på ett
tämligen ohöljt sätt.
»Jag blygs över din råhet», sade hon föraktfullt och
vände honom ryggen.
Kungen fick en hatisk glimt i ögat.
»Såå! Då har du sannerligen blivit fin av dig,
sedan jag lärde känna dig.»
»Tig», sade hon och stampade i golvet. »Lägg inte
lumpna gemenheter till det hån, som visas din gemål,
medan de därinne...»
Hon tystnade. Konseljpresidenten stod åter i dörren,
bugade sig och erinrade hans majestät att det var långt
över tiden.
»Jag kommer nu», sade kungen.
Han gick tätt inpå grevinnan, och med sitt ansikte
tätt intill hennes väste han med hatfull blick: »Sköka!»
Så rätade han på sig, strök sig över ansiktet och
gick med fasta steg in i salen.
Där stod han framför tronstolen, kungligt rak och
med konungslighet över sin panna och i varje rörelse.
Han lyssnade till den grekiske talmannens ord, sade
vad som skulle sägas och vände sig till den unge prins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
