Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jägaren skall, ta mig tusan, halshuggas», sade kungen.
Han grep efter sin sabel, men kunde inte dra ut
den helt och hållet, ty han vecklade in armen i
snodderna från björnskinnsmössan.
Så kommo de till presidentens bostad, där en
avdelning av borgargardet paraderade. Hurraropen togo
ännu starkare fart och ingen utom adjutanten, kusken
och betjänten anade i vilket tillstånd kungen var.
För att komma ur skulle han lyfta foten över en
bom i den öppna vagnen, men han förmådde inte.
Adjutanten räckte honom handen för att hjälpa honom och
gav en betjänt, som stod intill, en vink om att krypa
upp i vagnen och stödja hans majestät.
Det lyckades ändå inte för kungen att få benet
över bommen. Så satte han sig ned och hötte med
sin knutna hand.
»Kan du inte hålla still, din fördömda slyngel»,
ropade han till kusken. »Jag skall ta mig tusan låta
avrätta dig. Jägaren kan få följa med på köpet... ni är
lika dåliga tjänare bägge två.»
»Hurra, hurra, hurra... länge leve konung Fredrik
den sjunde... länge leve Fredrik Folkekär och
grevinnan Dannerl!»
Jublet brusade omkring honom.
»Ditt nöt... ditt kräk», skrek kungen och försökte
träffa kusken med sin knutna hand.
Slutligen fingo de honom ut ur vagnen.
Stödd mot adjutanten på ena sidan och betjänten
på den andra steg han uppför trappan och kom in i
sängkammaren. Adjutanten stannade tills betjänten hade
klädt av honom.
»Har ers » majestät något mer att befalla?» sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
