Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, jag är nervös», sade hon. »Det får vara till
en annan gång. Vad tror ni om kungen?»
»Jag har inte sett hans majestät», sade intendenten.
»Men efter vad jag hört, finnes det ingen anledning
till oro.»
»Gud give det», sade hon.
Dagen gick med förfrågningar om hans majestät
ville se henne. Men han hade inte uttryckt någon
sådan önskan. Då åkte hon en tur med hovdamen,
skickade efter intendenten ånyo, gjorde räkenskaperna
färdiga och infann sig vid taffeln, där alla voro tysta och
allvarliga.
Sent på kvällen kom konungens livmedikus. Så fort
han varit inne hos konungen, skickade grevinnan efter
honom.
»Hans majestät sover, ers nåd», sade han. »Och
det är ingen anledning att störa honom. Hans majestät
har ju förut haft ros och detta fall är säkerligen inte
värre än de föregående. Om ers nåd vill följa mitt
råd, så gå och lägg er och försök att sova litet.»
Grevinnan följde rådet, men det blev inte mycket
med sömnen. Hon kastade sig orolig fram och
tillbaka på sängen, tände ljuset och släckte det igen,
försökte läsa, men kunde inte.
Hon trodde själv, att konungen skulle dö och kunde
inte sluta ögonen för att hennes ställning då skulle bli
mycket svår.
Vad kunde hon vänta sig av den nye konungen,
vilkens planer och intressen hon alltid och på alla
möjliga sätt sökt korsa? Det var visserligen sant, att han
alltid hade varit ridderlig mot henne... alla sade ju,
att han var en ovanligt nobel och ridderlig natur. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
