Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han reste sig upp i sängen och fäktade med
armarna. Grevinnan sprang efter doktorerna och
sjukvårdarna, som togo hand om honom och fingo honom
ner igen. Han låg en stund tyst med slutna ögon,
öppnade dem ibland och såg på Luise. Hon kunde se
på hans blick, att han åter var vid medvetande, och
kämpade för att få bukt med sin gråt.
»La fidelité est ma gloire>» sade han. »Ja, Luise...
du har varit en trogen själ... du och Carl...»
»Å, Fritz, Fritz...»
»Fritz... ja, det var i forna dagar», sade han och
log belåtet. »Fritz och Carl och Luise... ack, minns
du den gamla tiden i Fredericia och många gånger
sedan?»
Han såg sig oroligt omkring i rummet.
»Var är Carl?» sade han.
»Han är i Rom», sade hon och torkade bort tårarna.
»Låt genast telegrafera efter honom», sade kungen.
»Hans konung och vän önskar se honom ännu en
gång. Och hör på, Luise...»
»Ja», sade hon och lutade sig ned över honom,
»Du och Carl skola gå närmast efter min bår. Och
han skall ha på sig storkorset och alla sina ordnar, så
att det fördömda packet kan se, hur högt hans konung
ärade honom.»
»Ja», sade hon.
Så tystnade han igen, låg länge med slutna ögon
och föll slutligen i sömn.
»Ers nåd borde unna sig litet vila», viskade doktorn.
Grevinnan skakade på huvudet. Hon ville stanna
där hon var och vinkade, att de skulle låta henne vara
ensam med konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
