Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
totalt förändrat. Understundom kom han för ett
ögonblick till medvetande.
»Luise», sade han då och log, men ögonblicket efter
började han yra igen.
»Säg mig, om allt hopp är ute?» frågade hon.
»Så vidt mänskligt öga kan se, dör hans majestät i
dag eller i morgon», svarade läkaren.
Söndagens morgon upprann. Konungen var
synbarligt mycket svag. Han kände inte igen någon längre
och låg tyst. Det kom ett telegram från Köpenhamn,
att den nya gemensamma författningen för monarkien
antagits av riksdagen, men det kunde inte bli tal om
att meddela honom det. Han öppnnde ögonen endast
några få gånger, och då var hans blick slocknad.
»Plågas han mycket?» frågade grevinnan.
»Det tror jag inte, ers nåd», svarade doktorn.
Det talades om att telegrafera efter konfessionarius
eller tillkalla en präst från Flensburg, men det blev
ingenting av. Några minuter över halv tre utandades
konung Fredrik den sjunde sin sista suck, omgiven av
grevinnan och doktorerna och utan att någon präst var
närvarande.
Luise stod med knäppta händer och såg på sin
avlidne makes ansikte. Hon stod så länge och ingen av
doktorerna vågade tilltala henne.
Så höjde hon huvudet och såg på dem. Hon bad,
att de skulle kalla in adjutanterna och hovpersonalen, så
att de skulle få se sin avlidne herre. Ögonblicket efter
var gemaket fyllt av konungens tjänare, som stodo tysta
och bedrövade kring dödslägret.
»Jag ber eder minnas, vad konungen så många gånger
sagt», sade grevinnan. »Det har ständigt varit hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
