Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Bokem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den sista dagen i november kördes konung Fredriks lik
landvägen från Glücksburg till Flensburg.
En stor mängd människor hade samlats och förutom
den militära eskorten och hovets kavaljerer följde efter
likvagnen en stor procession. Vägen var beströdd med
blommor, kyrkklockorna ringde och på allas ansikten
lästes djup sorg.
Grevinnan stod i slottsporten i sin vita klädning och
där blev hon stående, tills processionen icke längre kunde
ses från slottet. Då gick hon upp och lade sig och låg
sjuk i åtta dagar.
Under denna tid fick hon så många vittnesbörd om,
hur älskad Fredrik den sjunde varit av allmogen i
Danmark, att hennes hjärta rördes.
Det föll sig helt naturligt för den enkla borgaren
och bonden att vända sig med uttrycket för landssorgen
till konungens änka. Varje dag medförde högar av brev
från. alla håll i landet, men alltid från dem som inte
stodo så högt på rangskalan. Det kom fattiga, vissna
blommor med bön om, att hon skulle lägga dem på
konungens kista. Det kom tacksägelser i hundratals för
ett vänligt kungaord, för en femriksdalerssedel som för
många år sedan stuckits i en barkad näve, för en hjälp,
som givits utan vidare och som aldrig glömts.
Hon läste varje rad i dessa brev. Hon försjönk i
deras aldrig sinande ström och steg upp ur den såsom
den brevskrivarna ansågo hon var... Fredrik Folkekärs
sörjande änka... den människa som mer än någon
annan representerade minnet äv en monark, vilkens död
begräts som ingen konungs före honom.
Det var hon och det skulle hon bliva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
