Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet. Beslutet - 11. Bör familjen genast medtagas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
aktligen dubbelt kostsam hushållning. Om detta är
fallet, kunna de fullvuxna medlemmarne af familjen först
göra öfverresan allena, träffa de nödiga förberedelserna
på nedsättningsorten, och cj förr än detta skett, ombesörja
qvinnornas och barnens ditresa. Detta förfaringssätt är
äfven ganska rådligt för obemedlade familjer, om dessa
hafva många små barn, emedan bristen på erforderlig
beqvämlighet på nedsättningsplatsen lätt föranleder
nedslagenhet eller sjukdom. Mcn om det icke är möjligt för
familjen att följa detta råd, då bör den med hustru och
barn bortdragande utvandraren utrusta sig med nödigt mod
och tålamod till att bära oundvikliga mödor och försakelser,
och lefva i hoppet att det med Guds hjelp äfven för honom
skall lyckas att nå sitt mål, om det ock måste ske
under ganska svåra förhållanden, arbete och strider. Att
familjefadern reser först, har många och stora fördelar.
Först och främst kan det obetänksamt eller med oriktig
uppskattning af de förestående uppoffringarna och
svårigheterna fattade beslutet lättare ändras, om den egna
åsynen af svårigheterna vid bosättning och vinnande af
utkomst skulle göra ett återvändande önskvärdt, hvilket
mcerendels är omöjligt, om hela familjen genast medtages.
För det andra kan den ensam öfverresande familjefadern
vara vida mer obehindrad och hafva friare blick vid sina
efterforskningar angående val af bosättningsort, vid inköp
af jord och vid de första anordningarne; han kan gå
lugnare och betänksammare till väga, ty han tvingas cej af
familjens önskan ciler behof att påskynda nedsättningen,
och bhan undgår derigenom missödet att af alltför stor
brådska välja en opassande ort. För det tredje lär han
sjelf praktiskt känna utvandringen, och kan sedan gifva
sin familj de bästa råd med afseende på sjelfva resan, de
saker som böra medtagas o. s. v. Om ulti en familj
finnes en fullvuxen, förståndig och företagsam son, bör denne
resa ut först. Om familjen icke har alltför brådtom att
fara ofter, kan den förut afreste stanna ensam ute 2—53
år, till dess det lyckats honom att lära känna landets
seder och språk, och arbeta sig upp så mycket, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>