SVENSONS LOPPA. Herr Svensson var en ungkarl, som sjöng och log och söp, det skedde dock med måtta och sällan att han kröp ; han kände alltid, när han skulle stoppa. En afton kom han hem, se’n han varit i ett gäng, och anade ej faran, som lura i hans säng: där fanns en ganska stor och präktig loppa. Herr Svenson trygg sig lade och tänkte somna in, då fick han känna krypet, som pillra på hans skinn, han svettades och började sig vrida. Hon kittlade herr Svenson på mage och på ben — hon levde ju på. hoppet och hennes själ var ren — så högg hon fast sig i hans ena sida! if;