EN DÅRES MEMOARER. Nog har och i-unt plomberat och blåsit jag seglat kring hav och stränder, kring jorden gjort mången tur, lokomotivets tender högt i min krumelur. Men sedan styrde jag mot en stjärna långt bortom furornas sockertopp — jag fick en kyss utav min lanterna och tryckte hårt hennes himlakropp. Om livet tog jag en Karolina, när ner till jorden jag skulle gå men föll i sjön på en Vilhelmina och fick en liktorn på min platå. Ur min revolver flög morgonkulan, — på havet ensam jag låg och pep och höll mig fast i den lilla smulan, som än fanns kvar av mitt kafferep. - 50 -