De hovmän logo smädligt och sågo pä varann och räckte se’n fram glasen åt luden björn­ skinnsman. Då ljungar med två ögon den främmande så vasst, med ena handen grep han i vrån en gammal kvast, hän sopade och slängde en hovman upp och ned; då viskade de andra: Är karlen inte sned? Vad är för larm där nere? Vem bryter kungens frid? Kom upp till mig, din lymmel, så få vi talas vid! Säg, har du någon motbok? Var kommer du ifrån ? Så talte kungen vredgad till ynglingen i vrån. 't Helt mycket spör du, konung, men jag dig svara vill: Min motbok får du icke, den hör mig ensam till. Med nubben är jag uppfödd, fast nu det råder brist.