I hans kravatt det lyste en diamant så stot ; stolt stod han där och jäste i nya blankskinnsskor. Den häpna drottnings kinder de skifta färg så snällt, som Grünewald plär måla med rött de vita fält, som Zorns en Morakulla, som tjock och fet och varm står gungande på vågen, så hävdes hennes barm. Nu blåste lur i salen och tyst blev överallt, ty nu bars in på bordet livsmedelsnämndens galt med kransar omkring bogen och äpple i sin mund, men torr han var och mager öch liknade en hund. Men kungen log och sade : Vår mat är ganska skral, och endast krisöl finnes i nordisk Ttungasal. Slå i en hela, drottning, det tycker jag är bäst, och låt den främling märka att här skall bliva fest ! - 77 -