Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inspect. Ja du skalt också weta, Trulls, at som jag wäl
har mig bekant, hwad stort anseende man får af en wäl giord Peruque,
och huru mycket den recommenderar en karl, i hwad sällskap
han kommer, så har jag ock altid warit mån om, at låta
giöra dem, som jag brukat, hos de bästa Mästare jag funnit i
Staden, fast det kostat mig något mera, än elljest. Ty jag har
altid så tyckt, at den är en narr, som heldre will spara någre
plåtar, än anwända dem till sin kropps prydnad, och har jag aldrig
sedt så noga på halfören, bara jag kunnat så kläderne giorda
efter min smak.
Trulls. Ja si det war rätt och wäl talt, och däri är jag af
samma tancka, som Herr Inspectoren. Ach! du liufwa smak,
hwad wågar en ärlig karl icke i werlden för din skuld!
Inspect. För sig sielf: Nei hör på den token, nu faller han
åter in i sin galenskap igen. Till Trulls: Du förstår mig intet
rätt, och inte heller äro wi, som du menar, af lika tanckar:
för jag talar om smak i kläder, och du på mat, som jag märcker.
Trulls. Och jag tror at Herr Inspectoren är underlig, som
will inbilla mig, at man kan äta kläder. Inte wet jag af nå-
gon annan smak, än den man har i munnen, och som kan komma
mig at säga, om det är godt eller ondt, hwad jag äter eller
dricker.
Inspect. Hwar och en talar efter sitt förstånd. Så giör
du med din narr, som då aldrig annat täncker på, än buk-fyllan.
Trulls. Jag wet intet, hwilcken af oss är klokast, Herr
Inspectoren eller jag. Hwad mig angår, så önskar jag intet annat,
än at få något litet godt i min stackars kropp, hwarmed
jag kan wederqweckia och styrcka honom: men deremot så är
Herr Inspectorens största åstundan, at få det som är grant och
lysande utanpå sin kropp, på det den samma, för sig sielf, nu mera
tämmeligen ålderstegna kroppen, må kunna skina på långt håll. Jag
tycker om alt detta oförgripel. så, at när en ährlig karl har hela
och rena kläder, och så giorda, som den andra hopen dem brukar,
utan at bry sig så mycket om någon särdeles granlåt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
