Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämningar, såsom till i och för Detta, så äro de,
just såsom Guds egna, fullkomliga förnimmelser ”(formaliter)
absolut fullkomliga”[1]. Intet kan nämligen vara
till för en ande, som ej själft är andligt,[2] intet organ
i ett organiskt helt kan sakna det helas karaktär. Men
vidare är ock för den absolut förnimmande hvarje abstraktion
otänkbar, hvadan Dess förnimmelser måste vara
fult konkreta. Men det på en gång konkreta och andliga
är just Personligheten. Annorlunda visar sig förhållandet,
om man besinnar, hvad dessa väsenden äro, då de
tänkas, ej såsom till i och för det absoluta, utan såsom
själfva förnimmande väsen. Det visar sig då, att alldenstund
dessa väsen hafva grunden till sin tillvaro ej i sig
själfva, utan i Gud, måste de, då de tänkas för sig själfva,
vara ofullkomliga och då äfven förnimma den ena och
sanna verkligheten på ett mer eller mindre ofullkomligt
och relative dunkelt sätt, hvadan ock denna verklighet
för dem gestaltar sig till en relative osjälfständig och
opersonlig fenomenverld, hvilken dock i sin grund endast
är Guds rike eller den sanna verkligheten, sådan
denna framstår för det ändliga väsendets ofullkomliga
uppfattning. Likasom det finnes oändligt många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
