Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
adekvata uttrycket för sitt innersta väsen i den helleniska
kulturen, ej i den judiska, hvilken senare stod i
flere afseenden under, i andra åter betydligt öfver den allmänna
förkristna kulturståndpunkten o. s. v. Detta beror
på den omständigheten, att för en ändlig varelse innebär
öfvergången till aktualitet af en bestämning, altjämt ett
sänkande af en annan bestämnings aktualitetsgrad.
Med rationalismen är emeller[1] denna, och att den
skulle inskränka människan till det timliga lifvet och göra
henne till ett djur, är idel ogrundade beskyllningar mot
denna lära. Hvad som höjer människan öfver djuren
och gör henne till ett Guds barn, en ”himmelens korade
arfving” är hennes medvetenhet och frihet, hennes förmåga
att ensam bland alla jordens varelser fatta sig
såsom medborgare i ett öfversinligt rike, ej de aflägsna
jordiska stamfäder, dem naturvetenskapen ät henne kan
uppsöka. ”Äf jord äst du kommen, jord skall du åter
varda”, denna sanning må hon behjärta, när hon tänker
på sitt timliga ursprung, sitt timliga mål. Men hennes
eviga ande har medborgarerätt i himmelens rike, hvars
magt besegrar döden och förgängelsen.
Med människans praktiska intressen har den Darwinska
läran om förutsättningarna för hennes första framträdande
i denna verlden, livilka helt och hållet fälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
