Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad i dem fans af verkligt religiös betydelse, har dock
i ett af sina sublimaste yttranden gifvit en ledning till
tolkningen af såväl sina egna som ock andras med dessa
öfverensstämmande religiösa läror. ”Den stund skulle
väl komma, då man hvarken i Jerusalem eller på berget
Garizim skulle tillbedja Fadren,” då således religionens
yttre former skulle förändras. Men religionen
själf skulle öfverlefva denna förändring, ty ”Gud vore
en ande, och de Honom tillbedja skulle tillbedja i anda
och sanning.“ Andligt, d. ä. med hänsyn till personligheten
och det personliga lifvet, bör följaktligen hvarje
religiös lära tolkas och fattas. Så fattad står den mosaiska
skapelseläran med Darwinismen i full öfverensstämmelse,
blott att den förra betraktar verldens och
människans daning ur den religiösa synpunkten, Darwinismen
ur den natur-vetenskapliga.
Skapelseläran i Genesis är en framställning af för
alla tider gällande, djupa sanningar i en bildlig omklädnad,
lånad från föreställningssättet på den tid, då den
författades, men hvars verkliga och innersta mening
ej torde vara svår att finna. Först och främst framhålles
den sanningen, att hela den ändliga verlden har
sin grund i en personlig, evig Gud, hvilken skapat
henne genom sin fria[1] vilja, ej i följd af någon naturnödvändighet,
något passivt utflöde eller dylikt. Detta
är det genomgående betraktelsesättet i hela den lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
