Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Seder och bruk. Polis. — Pass. — Tullstyrelse. — Folkets beskedlighet. — Dess smak för bullrande nöjen. — Höflighet och dess fordringar. — Fattningsförmåga, långsamhet, folksvordomar. — Korporationsfester. — Nationella sympathier och antipathier. — Barndop, giftermål, begrafningar, kyrkogårdar. — Sällskapslif, giftermål, passion för spel. — Fruntimmer. — Moder. — Toiletten. — Fruntimmernas vackra utseende i allmänhet. — Sedeslöshet bland de lägre klasserna. — Eldsvådor. — Ekipager. — Kaffehus. — Postverket och skillingsposten. — Välgörenhets-inrättningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta kaffehus, hvarföre jag också icke underlät
att vid inträdet aftaga hatten; men som jag blifvit
mycket varm, ansåg jag mig kunna åter påsätta
densamma. Tvenne personer, hvilkas yttre
förhållande tillkännagaf en bättre uppfostran,
fästade uppmärksamhet vid denna omständighet,
hvilken de upptogo såsom en ohöflighet, och
började betrakta mig med vreda ögonkast, samt
tillkännagåfvo deras missnöje medelst några ord,
dem de helt lågt frammumlade. Jag var helt och
hållet okunnig om orsaken till detta deras
uppförande, och kunde minst af allt förmoda, att
dessa herrar hade godheten i det ögonblicket
sysselsätta sig med min ringa person; men min
hederlige följeslagare skyndade att leende
underrätta mig om min förseelse, samt rådde mig
att, till undvikande af några obehagligheter, aftaga
hatten. Rådet var visserligen ganska godt, och
det hade kanske varit i sin ordning att jag följt
detsamma; men jag ansåg mig icke böra gifva
efter. Det tillhörde tvifvelsutan mig att respektera
bruket; men jag fruktade att genom för mycken
eftergifvenhet röja någon slags feghet. Jag tyckte
äfven, att man var skyldig mig en viss
granlagenhet såsom främling, samt tillstår dessutom, att
jag ansåg mig fullkomligt tryggad, och, om jag
icke bedrar mig, till och med något uppmuntrad
af de välvilliga ögonkast och det gillande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
