Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Seder och bruk. Värdshus. — Mathållning. — Franska viner. — Svenska bordet och dess anrättningar. — Kokkonst. — Öfverflöd vid middagskalas. — Toaster. — Handkyssning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Middagar för tjuge till trettie personer äro
ganska vanliga, och bruket fordrar att hvar och
en af gästerna återgäldar denna bjudning med en
annan; detta ömsesidiga utbyte af höfligheter ger
anledning till en serie af måltider utan ända,
hvilka, om de ock bringa de personers helsa i
oordning, som hafva mindre styrka att uthärda
dermed, likväl på ett ganska angenämt sätt
upptaga tiden under den stränga årstiden. Dessa
bruk, hvilka synas en Fransman så ovanliga, äro
oskiljaktiga från klimatet, och oundgängliga i ett
land, som sex månader af året betäckes med snö
och is; framför allt äro de tjenliga att förkorta
de långa vinteraftnarna och utplåna vidrigheten
af en tjugefem graders köld.
Den fattiges föda är kraftigare och mindre
vegetabilisk än i Frankrike; så väl allmogen, som
städernas invånare förtära här mera köttmat. Rökadt
eller saltadt oxkött och fläsk, äfvensom fisk, ost,
bränvin, hårdt bröd och potates utgöra de
hufvudsakligaste födoämnena. På landet slagtar och saltar
den ringaste torpare, näst före Jultiden, en ung
stut och ett par får till vinterförråd. I städerna
sönderdelas endast oxköttet af slagtarne; vill man
hafva kalf- eller fårkött, måste man köpa hälften
eller fjerdedelen, ett påtagligt bevis för en stark
åtgång. En Engelsman förtär årligen tvåhundratie
skålpund kött, en Fransman endast tjugefyra;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
