Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afhört ett stycke, stanna de i ovisshet angående den
tanke de böra fatta derom; med blickarne söka
de då att utleta sina grannars mening, och om
en fremling befinner sig ibland dem, antaga de
genast hans omdöme för det rätta.” Denna
mening vittnar tillräckligt om författarens dåliga
lynne, samt kärfva och af orättvisa fördomar
uppfyllda sinnelag, som öfverallt ger sig luft. Då
han skref sitt arbete, hade dock Svenskarnes
musikaliska omdöme redan vunnit stadga genom den
Opera, som Gustaf III, år 1782, med stora
kostnader anlagt i sin hufvudstad.
Imellertid sträcker sig det harmoniska sinnet
icke utöfver de angifna samhällsklasserna, ty det
sämre folket befinner sig, i detta afseende, ännu
uti ett fullkomligt barbari; jag känner intet så
föga harmoniskt som den svenska folkvisan, så
vida man icke vill tilldömma priset åt de
holländska och engelska böndernas skarpa och
missljudande toner, till hvilka man äfven med skäl
kan räkna det nordliga Frankrikes. De enda folkslag
i Europa, som af naturen blifvit begåfvade med en
musikalisk organisation, äro Italienare, Tyskar,
Ryssar och det sydliga Frankrikes invånare.
Erkännas måste likväl, att bland svenska folkvisor
finnas många af en beundransvärd harmoni; men
de äro endast fattliga för personer, som förstå att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
