Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med förvåning, att saken gällde en förgripelse mot
äganderätten, hvartill jägare gjort sig skyldiga,
hvilka blifvit tagne å bar gerning. Jag erinrade
mig genast de der Engelsmännen, som jag
träffade under resan till Stockholm, och hvilka, med
bästa tro i verlden, påräknade ett obehindradt
jagtnöje öfverallt, hvar de foro fram, ända till
Nordkap; jag fann att mina gentlemens låtit helt och
hållit vilseföra sig, och att, om de fortforo i deras
en gång fattade tillförsigt, jag icke ville ansvara
huruvida någon olägenhet under vägen icke skulle
träffa dem. Imellertid i händelse de, utan
äfventyr, hunnit de längst i norr belägna provinserna,
är det mer än sannolikt att de, i dessa
ödenejder, kunna öfverlemna sig åt deras älsklingsnöje,
utan farhåga för någon handgriplig
tillrättavisning, så vida de icke råka i delo med en och
annan närboende björn.
I det öfriga Sverige är den jägare, som
rogar sig med oloflig jagt på annans mark,
underskastad större eller mindre böter. Det är
brukligt att godsägaren, genom behörig domstol, låter
fastställa beloppet af den pligt, hvartill den
skyldige gör sig förvunnen. Om denna åtgärd
försummas, hvilket högst sällan inträffar, betalar
jägaren intet; men han afvisas från stället på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
