Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Jag kommer till världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han där setts ridande på en elefant i sällskap med en
babian; men det var det nog inte, det var kanske
en babu eller en begum i stället. Innan tio år gått
om, fick man emellertid från Indien underrättelse om
hans död. Hur den berörde min tant, var det ingen
som visste, ty strax efter skilsmässan hade hon
återtagit sitt flicknamn, köpt en villa i en by vid
hafskusten, slagit sig ned där som ett ensamt fruntimmer
med sin tjänarinna och alltjämt fortsatt att lefva i
den mest obevekliga tillbakadragenhet.
Min far hade visst en tid varit hennes stora
favorit; men hon kände sig dödligt förolämpad af hans
giftermål, på grund af att min mor var »en
vaxdocka». Hon hade aldrig sett min mor, men hon
visste, att hon ännu icke fyllt tjugu år. Min far och
miss Betsey träffades aldrig mer. Han var dubbelt
så gammal som min mor, när de gifte sig och
ganska klen till kroppen. Han dog ett år efteråt, som
jag redan sagt, ett halft år innan jag kom till världen.
Så stodo sakerna på eftermiddagen den fredag,
som man torde ursäkta att jag anser så händelserik
och viktig. Naturligtvis hade jag då ingen aning om
dessa ställningar och förhållanden, ej heller kan jag
ha något minne, grundadt på mina egna sinnens
vittnesbörd, af hvad som sedan följde.
Min mor satt framför elden, ej vidare stark och
mycket nedstämd, blickande in i glöden genom tårar
och ganska bekymrad såväl för egen räkning som
för den lilla faderlösa främlingens, hvars ankomst
till en värld, som föga frågade efter honom,
bebådades af några nåldynor och småkläder i en låda
uppe i sängkammaren. Min mor satt, som jag sade,
framför elden den där klara, blåsiga eftermiddagen
i mars, bäfvande och sorgsen, mycket oviss om hon
med lifvet skulle bestå det föreliggande profvet. Efter
att ha torkat tårarna ur ögonen kom hon att se ut
genom det motliggande fönstret och blef varse en
främmande dam, som vandrade uppför
trädgårdsgången.
Min mor fick genast klart för sig, att det var miss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
