- Project Runeberg -  David Copperfield /
14

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Jag kommer till världen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

II

att visa sig artig och sällskaplig. Han var den
anspråkslösaste af sitt kön, • den allra mildaste lille
man. Han gled på sned in i rummet för att taga
så liten plats som möjligt. Han gick lika tyst som
vålnaden i Hamlet, ja, stillsammare än den. Hufvudet
höll han på sned, dels till följd af anspråkslöst
ringaktande af sin egen person, dels till tecken af
anspråkslöst uppskattande af andra. Det är för litet
sagdt, att han ej gjorde en mask för när. Han kunde
icke ha hutat åt en galen hund. Kanske hade han
kunnat säga den ;ett stilla varnande ord, ty han
talade lika långsamt som han gick, men till ett otidigt
eller häftigt sådant hade han aldrig kunnat låta
förleda sig.

Mr. Chillip såg fromt på min tant, och efter att
ha bugat sig med hufvudet på sned, sade han med
anspelning på den rosafärgade bomullen, i det han
lätt vidrörde sitt vänstra öra:

»Någon liten lokal åkomma, inte sant ?»

»Hvad för något?» gentog min tant och ryckte
bomullen som en kork ur ena örat.

Mr. Chillip blef, som han sedan talade om för
min mor, så skrämd af min tants häftighet, att det
var tur att han inte förlorade kontenansen. Han
upprepade emellertid helt vanligt:

»Ni lider af någon lokal retlighet ?»

»Åh prat!» svarade min tant och stoppade åter
in korken.

Mr. Chillip hade nu intet annat val än att helt
beskedligt sitta och se på henne, medan hon stirrade
på elden, tills han åter blef ombedd att komma dit
upp. Efter en kvarts frånvaro kom han tillbaka.

»Nå ?» sade min tant.

»Åh jo», svarade mr. Chillip, »det går nog
långsamt framåt.»

»Ba-a-aah!» sade min tant med stark vibrering på
det om förakt vittnande utropet. Och så korkade
hon sig igen som förut.

Som mr. Chillip sedan sade min mor, blef han
nu nästan stött. I egenskap af läkare blef han nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free