- Project Runeberg -  David Copperfield /
21

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Jag börjar göra iakttagelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

II

skulle han få sammetskudden med tofsarna kastad
i hufvudet på sig. Men till sist föllo mina ögon ihop,
och från det att jag tyckte mig höra prästen sjunga
en entonig sång i värmen, hor jag ingenting, förrän
jag med en duns faller ned från sätet och mera död
än lefvande bäres ut af Peggotty.

Och nu ser jag vårt hus utifrån med gallerfönstren
i sängkammaren öppna för att släppa in den
doftande luften, och de trasiga gamla skatboen alltjämt
dinglande i almarna längst ned i den åt vägen
vettande trädgården. Nu är jag i trädgården på husets
baksida, bortom gården med det tomma dufslaget
och hundkojan — en riktig jaktmark för fjärilar,
som jag minnes den, med högt staket och grind med
hänglås. Där hänger frukten i klungor på träden,
mognare och saftigare än någon frukt jag sedan sett
i någon annan trädgård, och min mor plockar bär
i en korg under det jag står bredvid och tar mig ett
och annat krusbär med den oskyldigaste min i
världen. — Nu är det storm, och sommaren flyr med
hast. Vi leka i vinterskymningen, hoppa och dansa
i hvardagsrummet. När min mor ej orkar längre
och sätter sig att hvila i en länstol, ser jag hur hon
lindar sina glänsande lockar kring fingrarna och
rätar upp sig, och ingen vet bättre än jag, att det
gläder henne, att hon ser så bra ut och att hon är
stolt öfver att vara så täck.

Detta senare hör till mina tidigaste intryck. Detta
och en känsla af att vi båda voro litet rädda för
Peggotty och i de flesta fall rättade oss efter henne voro
bland de första åsikter jag hämtade af hvad jag såg.

En afton sutto Peggotty och jag ensamma framför
brasan i hvardagsrummet. Jag hade läst högt för
Peggotty om krokodiler. Jag måtte ha läst mycket
tydligt, eller den goda varelsen måtte ha varit högst
intresserad, ty jag minns, att sedan jag slutat, hade
hon fått för sig att krokodilerna voro något slags
grönsaker. Jag var trött på att läsa och förfärligt
sömnig; men som jag, ovanligt nog, fått tillåtelse
att sitta uppe tills min mor kom hem från en grann*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free