Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Jag börjar göra iakttagelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
räckte honom den. Han sade, att den skulle han
laldrig, aldrig ge ifrån sig, och jag tyckte, att han
var bra dum, som inte visste, att den inom några
dagar skulle vissna och falla sönder.
Peggotty började att mindre än förr sällskapa med
oss om kvällarna. Min mor vädjade ofta till henne
— nästan mer än vanligt, tyckte jag — och vi voro
mycket goda vänner alla tre. Men det var på annat
sätt än förr, och vi hade inte fullt så trefligt
till-salmmans. Ibland trodde jag, att kanske Peggotty
ogillade, ,att min mor ständigt begagnade de vackra
klänningar hon hade nedlagda i dragkistlådorna eller
att hon så ofta var på besök hos den där grannens;
men jag kom aldrig riktigt under fund med, hur det
förhöll sig.
Så småningom vande jag mig vid att se herrn
med de svarta polisongerna. Jag tyckte inte bättre
om honom än förut och erfor alltjämt samma oroliga
afund i ’hans närhet; men hade jag något skäl för
det, utöfver barnets instinktmässiga motvilja och en
viss öfvertygelse, att Peggotty och jag kunde
omhulda min mor utan andras hjälp, så inte var det
samma skäl som kunnat förestafva mina känslor, om
jag varit äldre. Någonting sådant föll mig aldrig
in. Jag kunde göra mina iakttagelser bitvis, om jag
så får uttrycka mig; men att sammanfoga dessa bitar
till ett nät och fånga någon i det stod icke i min
förmåga.
En höstmorgon voro min mor och jag ute i
trädgården framför byggningen, då mr. Murdstone —
att han hette så, visste jag nu. — kom ridande på
vägen. Han höll in hästen och hälsade på min mor.
Han skulle rida till Lowestoft för att träffa några
vänner, som voro där med en lustjakt, och helt
muntert föreslog han att taga mig framför sig i sadeln,
om jag tyckte det var roligt att rida.
Luften var klar och mild, och hästen föreföll själf
så lifvad för ridten, där han stod och fnös och
skrapade med |hofven vid grinden, att jag fick mycken
lust att följa med. Jag skickades följaktligen upp till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
