Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ändrade förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
Och hon rusade ifråiv mig och sprang framåt
på en skroflig stock, som sköt ut från den plats där
vi stodo och som sträckte sig högt öfver vattnet utan
spår till stängsel. Den lilla episoden gjorde ett så starkt
intryck på mig, att om jag vore tecknare kunde jag rita
af alltsammans nu, sådant jag såg det då, med lilla
Em’ly rusande framåt till sitt fördärf — som jag tyckte
— med en oförgätlig blick riktad långt utåt hafvet.
Den lätta, djärfva, fladdrande gestalten vände om
och kom helt tryggt tillbaka till mig, och kort
därefter skrattade jag åt mina farhågor och åt mitt
förskräckta rop, som icke kunnat ha någon påföljd, ty
det fanns ingen i närheten. Men ofta sedan under
min mannaålder har den frågan föresväfvat mig:
Är det väl möjligt, att detta barns häftiga
framilande mot afgrunden och hennes underligt
fjärrskådande blick haft sin grund i någon hennes
hädangångne faders i barmhärtighet öfvade dragningskraft,
är det tänkbart, att honom förlänats tillstånd, att den
dagen locka henne till sitt slut ? Det var en tid, då jag
undrade om i händelse hennes räddning den gången
varit beroende af en min handrörelse, jag räckt ut
handen för att rädda henne, så vida hennes
kommande jordiska öden i den stunden uppenbarats för
mig och kunnat fattas af ett barn. Det var en tid,
ehuru den icke räckte länge, men det var likväl en
tid, då jag frågade mig, om det inte varit bättre för
lilla Em’ly, om vattnet den morgonen i min åsyn
slutit sig öfver hennes hufvud, och då jag besvarade
den frågan med jo.
Detta är kanske att gå händelserna i f örväg.
Hvarför skref jag ned det? Det får emellertid stå där.
Vi larfvade af långa vägar och belastade oss med
en "mängd föremål, som vi ansågo märkvärdiga; några
på land uppkastade sjöstjärnor lade vi mycket
omsorgsfullt tillbaka i vattnet — jag känner än i dag
inte deras släkte tillräckligt för att veta, om de hade
skäl att vara tacksamma för denna vår omsorg eller
icke — och så vände vi om till mr. Peggottys bostad.
Vi stannade i skydd af hummerskjulet för att ge hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
