- Project Runeberg -  David Copperfield /
54

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ändrade förhållanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

II

Jag började darra och bleknade. Någonting —
jag vet ej hvad eller på hvad sätt — förbundet med
grafven på kyrkogården och uppväckandet af en död
slog lemot mig som en kall vindpust.

»En ny pappa», sade Peggotty.

»En n y ?» upprepade jag.

Peggotty klunkade till som om hon sväljt
någonting mycket svårt, och så räckte hon mig handen
och sade:

»Kom och hälsa på honom.»

»Jag vill inte se honom.»

— »Och er mamma», sade Peggotty.

Jag stretade ej längre emot, och vi gingo
direkt till bästa förmaket, där hon lämnade mig. På
ena sidan om elden satt min mor, på den andra mr.
Murdstone. Min mor lade ifrån sig sitt arbete och
reste sig hastigt men skyggt — så föreföll det mig.

»Se så, min söta Clara», sade mr. Murdstone, »kom
ihåg, att du måste behärska dig, alltid behärska dig.
Gad dag, min kära Davy.»

Jag räckte honom handen. Efter ett ögonblicks
tvekan gick jag fram till min mor och kysste henne.
Hon kysste mig, klappade mig sakta på ryggen och
satte sig åter till sitt arbete. Jag kunde inte se på
hienne, inte se på honom, och jag visste mycket väl,
att han såg på oss båda. Jag ställde mig vid
fönstret och såg ut på några buskar, hvilkas blommor
slokade i kölden.

Så fort jag kunde komma ur rummet, smög jag
mig uppför trappan. Mitt gamla kära sofrum var
utbytt mot ett annat, och jag skulle ligga ett långt
stycke därifrån. Jag krånglade mig åter utför
trappan för att se efter, om det fanns något som var
sig likt, så förändradt syntes mig allt, och så kom
jag ut på gården. Men därifrån drog jag mig hastigt
tillbaka, ty den förut tomma hundkojan var nu
upptagen af en stor hund — grofröstad och svart som
dess herre — och han blef mycket ond, då han fick
se mig, och ville rusa på mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free