Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Jag faller i onåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
i huset. Under inflytande af denna föreställning dök
hon vid de mest oväntade tillfällen ned i kolkällaren
och öppnade sällan dörren till någon mörk skrubb
utan att genast åter slå igen den i tanke, att nu hade
bon fått tag på honom.
Ehuru miss Murdstone visst icke var något
luftigt väsen, var hon en riktig lärka i fråga om att
komma upp om morgnarna. Hon var uppe och letade
som jag tror efter den där karlen, innan någon annan
i huset vaknat. Peggotty uttalade som sin
öfvertygelse, att hon till och med sof med ena ögat öppet;
men det kunde jag inte gå in på, ty sedan hon
framkastat denna förmodan, försökte jag det själf och
fann det omöjligt.
Redan första morgonen efter sin ankomst var hon
uppe och ringde på sin klocka i hangället. Då min
mor kom ned till frukosten och skulle lägga på teet,
pickade hon till henne på kinden — det skulle
föreställa en kyss — och sade :
»Clara lilla, ser du, jag har kommit hit för att
befria dig från så mycket besvär som möjligt. Du
är alldeles för vacker och tanklös» — min mor
skrattade men fann icke beskrifningen förnärmande —
»att påtvingas några skyldigheter, som jag kan åtaga
mig. Om du vill vara god och ge mig dina nycklar,
så skall jag framdeles sköta allt sådant här.»
Från den stunden förvarade miss Murdstone alla
dagar nycklarna i sitt eget lilla »fängelse» och gömde
dem under kudden om nätterna, så att min mor inte
hade mera att skaffa med dem än hvad jag hade.
Min mor lät sig icke fråntagas all makt och
myndighet utan att göra litet motstånd. En afton, då
miss Murdstone förelagt sin bror vissa planer i
hushållning och han gifvit till känna sitt gillande däraf,
började helt plötsligt min mor att gråta och sade,
att hon tyckte, att man kunnat rådfråga .henne.
»Clara!» sade mr. Murdstone strängt. »Clara! Jag
är förvånad öfver dig.»
»Ja, du kan gärna säga, att du är förvånad,
Ed|vard», utbrast min mor, »och det låter mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
