Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Jag faller i onåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7°
ty det onda, som kunde finnas i några af dem, fanns
dar icke för mig — jag förstod det icke. Det
förvånar mig nu, att jag under allt mitt pluggande och
stretande med mina svåra läxor kunnat få tid att
läsa de där böckerna, så som jag gjorde det. Det
är en gåta för mig, hur jag under alla mina ßmå
bekymmer — som voro stora nog för mig — kunnat
finna tröst i att själf spela hufvudrollerna i böckerna
och låta mr. och miss Murdstone föreställa alla ide
dåliga karaktärerna. Jag här varit Tom Jones,
barnets Tom Jones, en oskadlig varelse — en hel vecka
i sträck, och jag tror verkligen, att jag en hel månad
uppbar Roderick Randoms roll, sådan jag tänkt mig
den. Jag var alldeles betagen i några
resebeskrifningar, som funnos på de där hyllorna, författade
jag minns inte af hvilka, och jag kommer ihåg, att
jag många dagar kunnat vandra omkring på mitt
område af byggningen, beväpnad med midtelpartiet
i ett gammalt stöfvelblock, en» sann afbild af kapten
den och den vid den kungliga brittiska flottan, utsatt
för anfall af vildar och fast besluten att sälja mitt
lif till ett högt pris. Kaptenens värdighet förminskades
icke, om han an örfilades upp med latinska
grammatikan. Min gjorde det visserligen, men kaptenen var
kapten och hjälte, trots alla grammatikor öfver alla
språk i världen, så väl lefvande som döda.
Detta var min enda och ständiga tröst. När jag
tänker på det, tecknar sig alltid för min inre syn
bilden af en sommarafton, då gossarna springa och leka
på kyrkogården och jag sitter på min säng och läser
som om det gällde lifvet. Hvar lada i grannskapet,
hvar sten i kyrkan, hvar fotsbredd af kyrkogården
hade för mig sin egen idéförbindelse, som stod
tillsammans med dessa böcker och föreställde någon plats,
som blifvit ryktbar genom dem. Jag har sett Tom
Pipes klättra uppför klockstapeln; jag har gifvit akt
på Strap, när han med ränseln på ryggen stannat för
att hvila sig vid den lilla grinden, och jag vet, att
kommendör Trunnion höll den där klubben tillsam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
