- Project Runeberg -  David Copperfield /
75

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Jag faller i onåd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

75

falla en afton, dess friska dofter, dess tilltagande i
ymnighet mellan kyrkan och mig, tills det blef så
häftigt, att det jämte det växande mörkret tycktes
öfverväldiga mig med dysterhet, rädsla och
samvetskval — allt detta synes ha fortgått i åratal i stället
för några dagar, så starkt och lefvande har det
Inpräglat sig i mitt minne.

Sista natten af min fångenskap väcktes jag af
att någon hviskade mitt namn. Jag satte mig ;upp
i sängen och räckte ut armarna i mörkret.

»Är det du, Peggotty?» frågade jag.

Något direkt svar fick jag inte, men strax därefter
hörde jag åter mitt namn hviskas i en så hemsk och
hemlighetsfull ton, att jag bestämdt fått konvulsioner,
om det inte fallit mig in, att rösten måste ha inträngt
genom nyckelhålet.

Jag trefvade mig till dörren, och med läpparna
mot nyckelhålet hviskade jag:

»Är det du, kära Peggotty?»

»Ja, min egen älskade lille Davy», svarade hon.
»Var tyst som en råtta, annars kanske katten hör
oss.»

Jag förstod, att hon menade miss Murdstone och
insåg hur välbehöflig varningen var, ty den damens
rum låg ej långt från mitt.

i »Hur är det med mamma, kära Peggotty? Är
hon mycket ond på mig?»

Jag hörde Peggotty sakta gråta på sin sida om
nyckelhålet, liksom jag gjorde det på min, innan hon
svarade: »Nej, inte mycket.»

»Hvad ämna de göra med mig, snälla Peggotty ?
Vet du det ?»

»Skola. Nära London», svarade Peggotty. Jag
måste bedja henne säga om det, ty första gången talade
hon rakt ner i halsen på mig, som glömt att taga
munnen från nyckelhålet och sätta dit örat. Orden
kittlade mig i strupen, men jag hörde dem inte.

»När, Peggotty ?»

»I morgon.»

»Var det därför miss Murdstone tog fram mina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free